Om bostadshotell by D&G och bostadsmarknadens Apple

Denna bloggpost är en sammanfattning av Bentigo CityTalks – Boplatser

Bentigo CityTalks är en serie samtalsevent där vi i grupp utforskar vad som gör städer och samhällen hållbara. Det genomförs enligt ett format kallat Talkathon och som har utvecklats av Bentigo. Den här bloggposten är en summering av det andra samtalet i serien. 

ÅWL fasad.jpg

Vid detta Talkathon som genomfördes hos och i samarbete med ÅWL Arkitekter deltog Josef Conning (facilitator), Malin Pappila, Lisa Runnérus, Luis Filipe Rocha, Fredrik Öhrfeldt, Sima Zangiabadi och Jörgen Dyssvold. 

Inför samtalet hade Jörgen och Josef förberett sig med några trender på temat boplatser och påståenden och exempel för varje trend. Gruppen fick välja en trend i taget som man utforskade genom en gemensam diskussion. Efter en presentationsrunda och isbrytning fick gruppen välja en första trend ur korthögen.  

Nya konstellationer av grupper
Vi ser nya konstellationer av grupper – både familjer och andra. Det handlar om grupper av människor som behöver eller vill bo tillsammans och som också kan skifta i storlek mellan dagar, veckor och månader. 

Vi diskuterade först hur det genom att familjer börjar se olika ut och varierar, exempelvis genom att man har barn varannan vecka, ställs nya krav på smarta lösningar. I många fall har människor ekonomiska begränsningar som gör att de inte kan hyra en stor bostad där alla får sitt eget rum. I andra fall har de råd och hyr därför en större bostad men vill kunna ha nytta av den större boytan också under de veckor de inte har barnen hemma, alltså inte separata sovrum som står tomma varannan vecka. 

I undersökningar har det visat sig att de flesta som köpt en nyproducerad bostadsrätt redan efter ett år har gjort en eller flera ombyggnationer. Det får man se som en tydlig signal på att man inte bygger den typ av lösningar som människor önskar. Arkitekterna kan rita treor under 55 kvadrat och gör det också, men bara så länge det är bostadsrätter. Försöker göra man samma sak för allmännyttans hyresrätter blir det stopp eftersom de menar att det skulle kunna sabotera hela modellen för hyressättning. 

Det börjar bli vanligt att man kringgår byggnormer och regler, exempelvis genom att bygga klädkammare med fönster och där det får plats en säng. Något annat man skulle kunna göra är att bygga bostäder som är lättare att anpassa, t ex genom att man lägger golvet först och sedan sätter upp väggar som är flyttbara i något smart system.

Vi kom in på frågan om delade ytor, exempelvis kök och badrum, skulle kunna vara en lösning men såg två stora utmaningar med det. Dels är det svårt att få någon att vilja betala för de delade ytorna. Ett annat problem är att vi ogärna delar köksutrustning, toalett och annat med andra som inte ingår i familjen eller vänkretsen.

Kontentan blev att fler behöver ha mer mod att både rita och bygga nya lösningar. Det behövs mer kreativitet i vad en bostad är och behöver vara, hur den utformas, vilka funktioner som finns o s v. Allmännyttan behöver också utsättas för konkurrens. Idag finns det ett fåtal aktörer med hyresrätter i de största städerna och de får därför närapå monopolställning. Vi gick vidare till en ny trend i högen.

Särskilda boenden blir särskilda samhällen
Det handlar om samhällen designade för personer med särskilda behov t ex sjukdom, funktionsvariation eller att man är äldre. Det handlar inte längre om bara bostaden utan även en ökad livskvalitet genom anpassad service, upplevelser, tillgång till kulturutbud, aktiviteter med mera.

Vi började med en diskussion kring gruppen äldre men konstaterade att de är långtifrån en homogen grupp. Många äldre är och blir alltmer köpstarka och kräsna, vilket skapar en växande efterfrågan på äldreboenden i premiumsegmentet.

Ofta planeras äldreboenden separat men borde i högre grad vara integrerade i andra bostadsområden, kvarter och hus. Det finns många fördelar med att ha pensionärer i sitt hus eller område. De håller koll på vilka som rör sig där om dagarna och kan också hjälpa till att passa både barn och hundar. 

Vi glömmer också bort kulturella skillnader. I Sverige har traditionen under senare decennier varit att äldre ska bo själva, separat och främst få hjälp av andra än familjen. I andra kulturer är det viktigt att generationerna har kontakt med varandra dagligen. Detta är en tradition som de gärna vill bevara, trots att de nu bor i Sverige där man har andra traditioner. 

Jörgen berättade sedan om San Patrignano, ett rehabsamhälle i Italien där tidigare missbrukare och kriminella erbjuds mat och husrum mot att de deltar i odling, produktion av hantverk, livsmedel och annat. Samhället har blivit en turistmagnet och många av produkterna som man producerar har belönats med fina priser och anses vara bäst i sin klass, t ex deras viner

Gruppen tyckte att det lät som ett lyckat exempel på ett särskilt samhälle, designat för grupper med särskilda behov. Den viktigaste framgångsfaktorn är troligen att de erbjuder meningsfull sysselsättning. Utsatta grupper har samma behov som alla oss andra av att inte bara få och ta emot hjälp, utan också själva få ge, bidra och känna sig betydelsefull. Det glömmer man nästan alltid bort och man erbjuder därför sällan meningsfulla sysselsättningar kopplade till särskilda boenden.

Rent generellt var vi annars överens om att boenden för utsatta eller med särskilda behov bör vara en del av och integrerade i andra bostadsområden, kvarter och hus. För vissa tillstånd, t ex demens, psykisk ohälsa eller rehabilitering från droger eller kriminalitet, kan separata stadsdelar eller samhällen dock vara en god idé. Gruppen fick sedan välja en ny trend ur högen.

Bostäderna blir mindre, smartare planerade och ibland färdiginredda
Det handlar om att man väljer eller tvingas välja mindre boyta för att sänka kostnaden. Genom detta ökar också behovet av fler ”gemenskapsytor” för olika behov och funktioner.

Flera i gruppen kunde vittna om att den här trenden märks på riktigt och att de märker av att fler vill ha mindre boyta. Detta dock utan att ge avkall på funktioner som t ex möjligheten att laga mat. Man upplever dock att vi långsamt blir mer benägna att avstå från att ”äga” saker och ytor som vi egentligen inte behöver. 

Vi återkom till diskussionen om delade ytor som exempelvis kök och badrum. Genom undersökningar vet man att unga vuxna vill ha privata rum men också kontakt med andra, dock alltid på egna villkor och när man själv väljer det.

Vi var överens om att smart planerade mikrolägenheter där det mesta finns inom bostaden nog är ett bättre alternativ än att ha delade serviceytor. T ex ett stort välutrustat kök med matsal man kan låna eller hyra skulle kunna vara bra, men då som ett komplement. Sådana gemensamma komplementytor skulle också kunna hyras ut till externa gäster och på så sätt dra in pengar som kan gå tillbaka till hyresgästerna. 

Allt vi ska dela på medför dock risk för nya konflikter. Hur hanterar man t ex om en hyresgäst bokar det gemensamma lyxköket alla fredagkvällar? Standard och hygien på all utrustning är också viktigt. Det skulle man kunna lösa genom att det gemensamma städas och servas av någon som är anställd eller ett serviceföretag.

Till sist kom vi in på en diskussion om för- och nackdelar med traditionen att vi äger och släpar runt på våra egna möbler. Möbler är för de flesta viktiga för identiteten. Många vill inte heller gärna ta över mjuka, stoppade möbler, textiler och liknande som någon annan använt, trots att de kan tycka det är fullkomligt normalt när vi bor på hotell. 

Vi var överens om att ändå det kan finnas intresse för platsbyggda och färdiginredda boenden. Med smarta modullösningar skulle man också kunna byta madrasser i sängen, överdrag på soffa och liknande varje gång en ny hyresgäst flyttar in. 

Lägenhetshotell by Dolce & Gabanna

Kontentan blev att små, smart planerade, hotellinspirerade och färdiginredda mikrolägenheter som ritats av eller i samarbete med kända designers eller livsstilsvarumärken som t ex Dolce & Gabanna, skulle förmodligen göra många konsumenter beredda att betala ett betydligt högre kvadratmeterpris än för vanliga lägenheter. Att kunna hyra ut sin bostad via t ex Airbnb de dagar och perioder man inte behöver dem skulle ytterligare öka värdet på och betalningsviljan för dem. Om husen är planerade mer som hotell skulle det nog också kännas mer normalt att det bor olika personer där olika dagar. 

Generellt måste intresset för och fokuset på antalet kvadratmeter minska

Vi har i Sverige länge varit alltför fokuserade på antal kvadrat. Många kvadrat har, förutom område, också varit en tydlig statusmarkör, t ex att vi säger att "vi bor i en trea på 79 kvadrat i Vasastan". I andra storstäder och länder har antal rum och boyta inte samma betydelse.

Slutsats: Det behövs troligen en bostadsmarknadens Apple eller Spotify

När det var dags att summerade konstaterade vi att det finns stora behov av något nytt och annat, men att de flesta som påverkar hur bostäder blir till och ser ut är för konservativa. Det krävs troligen nya aktörer som är mindre låsta vid traditioner och normer för vad en bostad är, hur den måste se ut och vilka funktioner som kan tillgodose olika önskningar och behov. Kanske behöver vi någon som på bostadsmarknaden åstadkommer det skifte som Apple och Spotify har bidragit till på musikmarknaden.

De som bygger och äger bostadsfastigheter behöver också bli mycket bättre på att paketera nyttan med exempelvis gemensamma resurser och ytor. Detta för att fler också ska vilja vara med och betala för dem. 

Krångliga regelverk är en del av men inte hela förklaringen till att det råder brist på bostäder. Till sist måste vi också komma ihåg att den största utmaningen är hur man ska lösa behovet av eller önskan om egen bostad för den stora grupp av människor som har mycket begränsat av både ekonomiska och andra resurser. 


Detta Bentigo City Talks med tema Boplatser genomfördes hos och i samarbete med ÅWL Arkitekter i Stockholm den 5 april 2018. Summeringen har gjorts av Jörgen Dyssvold för Bentigo. Stort tack till ÅWL Arkitekter som visade prov på ett mycket gott värdskap.


Bentigo erbjuder öppna workshops och samtal på olika teman och olika platser i Stockholm. Vem som helst är välkommen att delta i våra mikroevent för att dela erfarenheter och idéer med andra som har samma intressen och passioner. Vi kallar det att kunskapsbonda. Läs mer…

resumeJorgen Dyssvold